Tänk att det fanns en tjej...
som sa "jag kan ta straffen".
Det var säsongen 96/97 och jag var ledare/tränare för Stockholms stadslag F-15. På den tiden gällde inte regeln "bara tre från samma lag", så laget hade en hel del tjejer från Högdalen. Högdalens damlag var bäst i Sverige och de hade även ett väldigt bra flicklag. Bland annat hade jag med en "superkedja" (Tina-Hanna-Åsa) från detta lag, trion hade redan fått vara med och träna några gånger med damlaget. Annars var det "norrort" med Järfälla, GAIK Väsby och Arlanda som bidrog med tjejer till laget.
Bland annat var en center från Arlanda uttagen, "Jasse" var det smeknamn vi hade på henne. Hon platsade förstås inte i "första linan" men var klar center i andra. Hon var väl inte den som hade bästa koll så något lagkaptens ämne var hon inte.
SM:et gick i Falun och det var samling en tidig morgon på Klarabergs viadukten. Spänd förväntan både bland tjejer och killar. Många hade varit där i väldigt god tid, så när vi skulle checka av trupperna så var givetvis alla på plats...utom Jasse. Sjuk? Skadad? Vi hade inte hört något och ingen tjej hade koll men hon hade varit med och lirat i helgen.
Det var bara att slå en signal till henne och följande korta samtal utspelade sig:
"Hej, Göte här. Det var samling för en kvart sedan"
"Hej, var det idag vi skulle åka?"
"Japp, vi gör ett kort stopp i Stäket för att hämta upp material. Är du där följer du med annars får du vara hemma"
"Det är lugnt, jag har allt packat. Ringer brorsan".
Vi kom till Stäket och Jasse stod där och väntade. Att hon hade "packat allt" var en liten överdrift. Hon levde på lånade saker under hela turneringen, men skor och klubba var iaf med.
Turneringen gick väldigt bra, första linan producerade och vi hade en kalasmålvakt i "Lindis". Även hon var från Högdalen.
Det blev dax för semi mot ett väldigt duktigt Smålandslag. Tuff och hård match där vi ledde med 2-1 i sista perioden. Åsa hade just haft ett kanonskott i målets innerribba som domarna missade när vi fick en straff. Nu kunde vi stänga matchen. Frågande blickar till kedjan från Högdalen, men det blev bara negativa huvudskakningar från alla tre. Ingen vågade!
Då klev Jasse fram:
"Göte, jag kan lägga straffen"
"Bra, Jasse. Ta det bara lugnt"
"Jodå"
Hon går lugnt fram mot Smålands målvakt. Halva gänget på bänken håller för ögonen. När hon är c:a tre meter från målvakten lägger hon upp bollen i målvaktens högra kryss med ett hårt dragskott. För skjuta kunde hon.
Stor glädje och "TV-puckshög". Hon kommer till bänken och jag klappar om henne och säger:
"Inte visste jag att du var en sån rutinerad straffläggare"
Hon tittar på mig och säger:
"Jag har aldrig lagt en straff tidigare, tyckte bara att det skulle vara kul att testa".
Det tog ett tag innan pulsen gått ner från "maxpuls" och jag kunde andas normalt igen.
Vi vann matchen med 3-1 och vi vann även finalen mot Dalarna.
Det var säsongen 96/97 och jag var ledare/tränare för Stockholms stadslag F-15. På den tiden gällde inte regeln "bara tre från samma lag", så laget hade en hel del tjejer från Högdalen. Högdalens damlag var bäst i Sverige och de hade även ett väldigt bra flicklag. Bland annat hade jag med en "superkedja" (Tina-Hanna-Åsa) från detta lag, trion hade redan fått vara med och träna några gånger med damlaget. Annars var det "norrort" med Järfälla, GAIK Väsby och Arlanda som bidrog med tjejer till laget.
Bland annat var en center från Arlanda uttagen, "Jasse" var det smeknamn vi hade på henne. Hon platsade förstås inte i "första linan" men var klar center i andra. Hon var väl inte den som hade bästa koll så något lagkaptens ämne var hon inte.
SM:et gick i Falun och det var samling en tidig morgon på Klarabergs viadukten. Spänd förväntan både bland tjejer och killar. Många hade varit där i väldigt god tid, så när vi skulle checka av trupperna så var givetvis alla på plats...utom Jasse. Sjuk? Skadad? Vi hade inte hört något och ingen tjej hade koll men hon hade varit med och lirat i helgen.
Det var bara att slå en signal till henne och följande korta samtal utspelade sig:
"Hej, Göte här. Det var samling för en kvart sedan"
"Hej, var det idag vi skulle åka?"
"Japp, vi gör ett kort stopp i Stäket för att hämta upp material. Är du där följer du med annars får du vara hemma"
"Det är lugnt, jag har allt packat. Ringer brorsan".
Vi kom till Stäket och Jasse stod där och väntade. Att hon hade "packat allt" var en liten överdrift. Hon levde på lånade saker under hela turneringen, men skor och klubba var iaf med.
Turneringen gick väldigt bra, första linan producerade och vi hade en kalasmålvakt i "Lindis". Även hon var från Högdalen.
Det blev dax för semi mot ett väldigt duktigt Smålandslag. Tuff och hård match där vi ledde med 2-1 i sista perioden. Åsa hade just haft ett kanonskott i målets innerribba som domarna missade när vi fick en straff. Nu kunde vi stänga matchen. Frågande blickar till kedjan från Högdalen, men det blev bara negativa huvudskakningar från alla tre. Ingen vågade!
Då klev Jasse fram:
"Göte, jag kan lägga straffen"
"Bra, Jasse. Ta det bara lugnt"
"Jodå"
Hon går lugnt fram mot Smålands målvakt. Halva gänget på bänken håller för ögonen. När hon är c:a tre meter från målvakten lägger hon upp bollen i målvaktens högra kryss med ett hårt dragskott. För skjuta kunde hon.
Stor glädje och "TV-puckshög". Hon kommer till bänken och jag klappar om henne och säger:
"Inte visste jag att du var en sån rutinerad straffläggare"
Hon tittar på mig och säger:
"Jag har aldrig lagt en straff tidigare, tyckte bara att det skulle vara kul att testa".
Det tog ett tag innan pulsen gått ner från "maxpuls" och jag kunde andas normalt igen.
Vi vann matchen med 3-1 och vi vann även finalen mot Dalarna.
Kommentarer
Postat av: David K
För oss som inte är från Sthlm undrar nog vem tjejen är??? Coolt med tjejer som tror mycket på sig själva och vågar ta en straff i ett sådant läge.
Trackback
