Skillnaden på SSL och elitserien...

är förstås stor när det gäller hur spelarna uppträder på plan. Läste just en blogg av Peter Bohlin. Han har fattat rätt när det gäller Sten Stures chanser att gå om Sala.  Det känns verkligen som om loppet är kört. Men för oss som följer dam-innebandyn är det förstås intressant att se vad Sten Sture har tänkt ut för taltik för att stoppa firma Backlund/Lundqvist. Går dessa två att stoppa, jag tänkte vara på plats för att kolla.

Han skriver sen om TV-matchen mellan IKSU och Pixbo och den sorts innebandy som spelas. Jag tycker inte man ska jämföra SSL med elitserien då det är olika sorts innebandy som spelas. Som jag ser det är största skillnaden den  att i elitserien går tjejerna in för att "vinna matchen" medans i SSL så går lagen in för att "inte förlora matchen".

Vad är skillnaden?

För de som är insatta i sporten så upptäckter de givetvis i SSL många taktiska finesser i försvarsspelets ädla konst samt utnyttjandet av motståndarnas inviduella misstag. Man straffas så att säga omedelbart om man gör ett misstag. Tekniken och fysiken är överlägsen elitserien. Men att se två backar spela bollen till varandra ett tiotal gånger i väntan på att motstådarna ska "springa bort sig" är ju inte direkt upplyftande för den oinsatte. Taktiken har tagit ett fast grepp om spelarna och improvisation under eget ansvar saknas i många lag.

På damsidan däremot så är målsättningen att göra mål av egen drivkraft/spel. Det gör att man självklart öppnar sig bakåt men samtidigt tror jag att den innebandyn är mer attraktiv för den oinsatte. Spelet böljar fram och tillbaka och många målchanser skapas. M.a.o. en roligare innebandy. Givetvis finns det spelsystem även här men det känns inte som om det är lika styrt som hos herrlagen. Eller är det så att man inte är lika takiskt kunniga?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0